Vågar vi hoppas nu då?

Det är inte första gången denna säsong som man vaknar upp, skyndar ut efter morgontidningen, slår upp den i iver om att finna det man söker, nyheter om Björklöven. Idag fann jag till min glädje två nyheter.... eller glädje och glädje? Den ene berörde Björklövens samarbete med Virtus. Jag som hoppades att det skulle rinna ut i sanden. Vad ska Löven in i basketen och göra? Förbättra ekonomin? Haha. Vilken basketklubb går plus? Förstärka varumärket? Knappast.


Den andra nyheten berörde de sk. Rahimi pengarna (igen) och Micke Andersson pratar återigen om nyförvärv. Visst blir man glad när man pratar om att förstärka ett redan bra lag , men frågan är om pratet leder någonstans den här gången? Som lövenfan har man ju, så att säga, blivit bränd mer än en gång denna säsong. I en artikel var Leif Danielsson beredd att externt financiera en toppspelare. Det pratades om Per Ledin eller Mikael Renberg för cirkus 200.000 kr /månaden. I en annan artikel pratades det om att värva toppspelare från elitserien. Vad har hänt? Ingenting. Vågar man hoppas att det finns någon sanning i det Micke nu pratar om eller är det bara så att sportchefer kan säga lite vad som helst? Ingen missade väl när Leksands sportchef Mikael Lundström timmen innan Ed Belfour presenterades att han inte kände till ett enda ord om någon värvning. Snälla Micke, låt oss slippa skitsnack. Jag skrev vågar vi hoppas nu då i rubriken. Jag vågar det inte. Någon annan som vågar? Någon?