Jag lider verkligen med småkronorna efter den snöpliga förlusten i gårdagens JVM-final. Visst, Canada var bättre i två perioder, men i tredje var Sverige klart bättre och när man väl kom ikapp fanns bara ett lag på banan. Därför känns det oerhört bittert när Canada får avgöra på en chans som inte ens är en målchans. Usch! Canada gör tre mål på chanser som inte ska bli mål, men det är kanske skillnaden mellan Canadenisk hockey och svensk, just jobbet i skottsektorn. Om några dagar kommer man att uppskatta grabbarnas fantasktiska insats, men just nu känns det tyvärr bara bittert,ack så bittert.
Trots allt, tummen upp för Krisse, Lillfoppa och Jonathan och givtvis alla de andra i J-VM laget. Längtar redan till nästa JVM. Måtte sommaren gå i rekordfart.
söndag 6 januari 2008
Så bittert, så bittert!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
...det är det minsta man kan säga, orkade inte ens hälla upp en gravöl. Håller helt med Janne att inledningen var under all kritik, syntes verkligen att grabbarna lirade med nerverna utanpå tröjorna och var tagna av stundens allvar.
Sedan äter sig Sverige in i matchen och jag håller med dig bloggaren om att de har matchen på slutet. I tredje lyckas inte Canada nästan fixa icing för att få byta, synd bara att vi inte alls har samma killerinstinkt och kan sätta våra chanser. Känns bara så snöpligt att nästan samtliga Canadas mål mot Sverige är tillfälligheter, inte så att de lirar bättre direkt...men ack så effektivt.
Måste ändå lyfta på hatten för grabbarna, de gjorde en otroligt bra turnering och eftersom inga andra, än de själva möjligen, trodde på en lyckad turnering har de verkligen bjudit till. Inte mindre än två svenskar i All Star Team, Viktor Hedman och Patrik Berglund, och jag tycker också att vi bugar och tackar Krisse, Jonte och lillfoppa för goda insatser.
Skicka en kommentar